Utdrag recensioner

Valda utdrag ur recensioner:

 

 

JAG HAR INTE TID JUST NU

 

“Manuset är knivskarpt om jämställdhet, manligt, kvinnligt, kroppsfixering och hur våra behov av att se och ses som normativa för att passa in.”

Kulturbloggen, Lotta Altner

 

“Det är väldigt svårt att spela inför en liten publik. Till min stora beundran och glädje konstaterar jag att skådespelarna inte alls berörs av antalet i salongen.”

Kulturbloggen, Lotta Altner

 

UNDER TIDEN SOVER DOM ANDRA

 

“En väl genomtänkt produktion som når ända ner dit där känslorna berörs och ens egna invanda tankar blir abrupt ifrågasatta.”

Teater Stockholm, Gabriella Carlson

 

“Under tiden sover dom andra gjorde ett starkt intryck på mig under resans gång. Den lämnade mig berörd och tagen, och jag sögs in i det mörker och den känsla av terror som föreställningen skapade. Jag kan varmt rekommendera den för alla som vill utforska psykets allra mörkaste delar.”

Tidningen Offensiv

 

SVARTA SAGOR

 

(Premiär 2010, spelats som utsåld föreställning på bla. Folkets hus - studion, Urkult, Fabula storytellingfestival, Umefolk, Klossen mf.)

 

” ett svagt klingande i tunna vinglas, ett effektfullt plingande från en kalimba eller det stämningsfulla knorret från en mungiga. Love och Frida berättar så medryckande och inlevelsefullt att inget annat kan pocka på publikens uppmärksamhet. Lyssnaren sugs upp och sitter nu spänt väntande på vad som ska hända…  Tankarna försvinner i väg till svunna tider fyllda av mystik och rå realism. Detta är långt ifrån Disney, istället känns det som en film av Tim Burton. /…/ Sagor har i vår tid en tendens att göras banala med sina tydliga hjältar, offer och skurkar. "Svarta sagor" spänner över vida fält. Kungen är nekrofil, Törnrosa kallas hora, Snövit är vampyr och sympatin finns hos styvmodern. Prinsarna och kungarna kommer inte för att rädda några jungfrur i dessa sagor. De kvinnliga karaktärerna görs till komplexa varelser. Hon förminskas inte till ett offer eller en skönhet. Likaså med männen i sagorna. Det finns inga hjältar eller färdiga mallar. Sagorna utmanar patriarkat, belyser hierarkier och gör upp med våra trosföreställningar. De tar de snuttifierade barnsagorna och de sockersöta prinsessorna, och ställer allt på kant. Jag glömmer stundvis bort att jag befinner mig på en stol i Folket Hus. Love Ersare och Frida Spång lyckas berätta så att det tränger in under ytan och vidare.”

Charlotte Högberg Tidningen kulturen 2010-03-02

 

MOBY DICK

 

”På samma gång som Puma Scenkonsts tolkning av Herman Mellvilles "testosteronosande sjömansroman" i stora drag följer originalberättelsen gör de den helt och hållet till sin egen. Med hjälp av Simon Steenslands musik och en oerhört samspelt ensemble blir Moby Dick både kuslig och förvånande. Stundtals förvandlas ensemblen till en hel orkester som slår på klockor och pumpar dragspel. Alla traditionellt manliga karaktärer spelas här av kvinnor. Och det handlar inte om kvinnor som agerar män, Puma Scenkonst har helt enkelt bytt kön på både kaptener, smeder och tokstollar. Ett uppfriskande drag som ger pjäsen ytterligare en dimension. /…/ Men det som lämnar djupast avtryck är ändå alla starka, galna och begåvade kvinnor som ryms i pjäsens persongalleri.”

Erika Walukiewicz Tidningen Kulturen  2009-05-26

 

”Maken till underhållning i form av högt stiliserad teaterkonst har jag inte sett på länge. I långa stunder rör sig PUMA’s åtta skådespelare som havet självt. /…/ Moby Dick har i Frida Spång och Co:s händer blivit levandegjord genom en skickligt utförd stilisering. Mycket av föreställningen är koreograferad och tonsatt, och i dessa episoder sitter jag och njuter reservationslöst. /…/ Hade även dialogerna varit stiliserade i samma mening, skulle detta mycket väl ha kunnat vara en föreställning jag förväntade mig att se på en betydligt mer meriterande scen.”

Johan Ranstam, Teaterstockholm 2009

 

FUSION – insekter och torrsim

 

”Genom de korta scenerna får vi inblick i ett flertal karaktärers liv och, som det verkar, öden/…/ Den absurda känslan av att stå på ett tivoli där händelser passerar revy inträder, förstärkt av såväl de i taket hängande vimplarna i färgglada kulörer, men också av Frida Spångs gestaltning av en sanningssägande berättande gycklare i "Den här personen", regisserad av Karolina Hyllner. Kanske är denna på ett sätt den mest intressanta scenen genom skådespelarens sätt att utnyttja rummet och finna de gestaltande uttrycken.

Många lösningar, regimässiga som scenografiska, fungerar dock bra. Sättet att arbeta med mikrofon integreras väl i framställningen av berättelserna. Inte minst ger scenografin en extra dimension till förståelsen av "Min bästa vän" där huset symboliseras av tejpade linjer med alltför smala dörrhål, vilket ger sin starka effekt till berättelsen, för att till slut, dessa alltför åtstramade ramar, sprängas på ett symboliskt snyggt sätt genom att karaktärerna i stundens hetta inte längre tar notis om "väggarna". ”

Anna Nyman, Tidningen kulturen 2010-06-10

 

”/…/ det finns flera tonträffar. Karolina Hyllners neurotiskt vispande hemmafru är behagsjukt obehaglig, Aurelia Le Huche har genomträngande närvaro och Frida Spång hittar trovärdighet i stycket "Den här personen".

   Roligt med enkla medel blir det när tre pensionärer övar simning på golvet med varsin vattenskål för huvudet i "Simklubben", med Elin Skärstrand som till sin egen förvåning självutnämnd – och stolt – coach. Där bär berättelsen efter hand fram något mer, sorg skymtar i det dråpliga.”

Maina Arvas, nummer.se 2010-06-07

 

 

KONCERTER - MUSIK

 

”Det egenskrivna materialets texter blir en gestaltning av i-landslyxen i att få beklaga sig över surnad lattemjölk, vilken färg vi ska ha på våra blåa skor och om filosoferandet över mönstret på en strumpa. Med lågmäld humor låter hon texterna handla om vardagen, orättvisor och kvinnans roll i samhället. /…/ Det är avskalat och bart. Och mitt i står hon stadigt med ett uttryck som i förstahand är en estradörs.”

Anders Vännman, Västerbottens folkblad 2010/02/26